Vaknar upp med ett ryck, han andas inte..

Jag vaknar upp med ett ryck, känner direkt att något är fel.
Han är blå.
Han andas inte.
Paniken stiger och jag rycker upp ungen, skriker rakt ut och ruskar tag i honom. Han är inte där, han är fortfarande blå och andas inte. Han är varm men han är inte där.
Paniken över att förlora honom, paniken att inte kunna få ha honom kvar hos oss.
Roger han sover lugnt vidare, utan att ses vakna av att jag skriker. Jag slår till honom men ingen reaktion, inser att han andas inte heller.
tar Vincent i famnen och rusar in till Klara, springer fram till hennes säng och ser hur hon andas. Puhh.
Men lillebror, och älskade älskade Roger. Vad ska jag göra?

Tankarna snurrar och vad som känns som minuter är egentligen bara några sekunder, fingrarna slår 112 samtidigt som jag gör allt i min makt för att Vincent ska börja andas igen. Snabbt inser jag att det är försent, han är borta. Jag har förlorat min son. Tårarna svämmar över och jag slänger mig på Roger, snabbt därefter kommer ambulansen och dem tar över. dem tar Vincent ifrån mig och dem börjar snabbt med både det ena och det andra på Roger. Jag inser att Klara står förtvivlat och har ingen aning om vad som pågår, lilla älskade vännen. Jag tar henne i mina armar och springer in på hennes rum, stänger ute allt och hoppas att hon inte ska förstå.

Hon frågar efter pappa, hon frågar vad alla människor gör hos oss. Jag vet inte vad jag ska svara, paniken, rädslan och förtvivlan. Hur ska vi klara oss utan dem? Hur ska vi kunna leva vidare utan de två viktigaste personerna i våra liv?

Jag vaknar upp, genomsvettig. Rädd. Andas ut, mina älskade barn ligger bredvid mig. Båda två, dem andas och mår bra. Jag tittar på telefonen, 03.43.
Det var bara en dröm, jag andas. Hur i helsike ska jag kunna somna om efter detta? Jag pussar på Vincent som ligger närmst, jag lägger handen på Klara och någonstans där somnar jag igen, tack och lov utan hemska drömmar.

Om jag är trött idag? Ja. Det känns inte som jag sovit överhuvudtaget. Borde vara förbjudet att ens drömma såna drömmar.

Puss & kram Emma-Matilda

  • Nära Landskrona

Gillar

Kommentarer

deninrekampen,
Oh fy vilken mardröm 😟 Så hemskt när sådana mardrömmar kommer 😟 Hoppas du slipper ha den mardrömmen igen!!
deninrekampen.bloggplatsen.se/
IP: 82.99.3.229