Sociala medier tar över..

Godmorgon bloggen!
Igår när jag nattade Klara läste vi en bok som hon lånat på biblioteket. Denna gången fick hon välja helt själv och jag gick inte genom innehållet alls, utan tänkte att vi chansar denna gången. Där va någon bok som såg rolig ut på utsidan, men den var dessto tråkigare på insidan. Hon valde ju såklart efter utsidan, det gör man ju när man är 4,5år. 😃
Men iaf. Boken vi läste igår handlade om en pojke och hans mamma, "nu är det bara du och jag"

Pojken heter Sigge och hela boken går ut på att hans mamma sitter hela tiden med telefonen istället för att ge uppmärksamheten till Sigge.
Här nedan infogar jag några bilder från boken, inte varje sida. Men någon sida här och där, jag tror ni kommer förstå varför.

Vad tänker ni när ni läser/ser detta?

Klara påpekade flera gånger att pojken va ledsen, att han ville leka med sin mamma.
Och min reaktion va, ja. Tänk så mycket världen har förändrats, tänk vad beroende vi är av tekniken. Av just våra telefoner och alla sociala medier att vi ofta kanske sitter med den inför barnen, att barnen inte får den uppmärksamhet som dem behöver.

Jag säger inte att jag inte har telefonen uppe när jag är vid barnen, men jag försöker tänka på det. Men som igår, när vi va på bollskoj så började vi snacka om smoothiepåsar, ja då ville jag beställa de just precis då för annars visste jag att jag skulle glömma det. Och vem blev lidande för det? Jo Klara, för jag missade ju saker hon gjorde när jag istället satt med telefonen. 😓

Avslutningen i boken är att Sigge gömmer mammas telefon, sen när han ska ta fram den så råkar han snubbla och tappa telefonen i golvet. Mamma blir jättearg osv.
Men när mamma hämtar Sigge på förskolan så är hon glad igen, och säger att hon lämnat telefonen på lagning. Tre veckor skulle det ta tydligen och helt plötsligt vill/ kan mamma leka med Sigge.
Det är också så fel, att en telefon ska gå i sänder för att vi ska kunna leka med våra barn. Det är väl inte svårare än att lägga undan den, och ge barnen uppmärksamhet. Sen är de som mamman i boken säger "jag har glömt hur man leker" många gånger tror jag att det är där skon klämmer. Vi har glömt bort hur man fantiserar. Hur man leker. Men måste man vara med och leka då? Kan man inte bara vara där, vara social och låta barnen leka, med oss utan oss. Men vi är där.
Klara och Vincent leker fint tillsammans och ofta är någon av oss i närheten, på ett eller annat vis. Och Klara va väldigt mycket för att bjuda på fika innan, och hon leker gärna med dockor. Hon säger inte att ci ska vara med utan delaktigheten vi har i hennes lek är oftast att hjälpa till att klä dockorna, eller passa dem medans hon gör något annat. Hur jobbigt är det liksom?

Nej skärpning mammor och pappor. Ge mer uppmärksamhet till era barn och mindre till sociala medier! 👊🏻

Puss & kram Emma-Matilda

  • Nära Finja

Gillar

Kommentarer

minskatt
minskatt,
Vilken bok! 👍🏾👍🏾 bra tankeställare till väldigt många!
nouw.com/minskatt
IP: 82.99.3.229