Slå mig hårt i ansiktet..

Jag vill börja detta inlägget med att säga att jag älskar mina barn ovärderligt mycket och skulle göra allt och lite till för dem. Men ikväll har orken tagit slut. Nu ligger de två äldsta i sina sängar, förhoppningsvis andas de tyngre och tyngre och får för sig att stänga ögonlocken och sova. Jag orkar nämligen inte mer.
Hela dagen har Melissa varit en missnöjd bebis, och det har fortsatt ikväll. Och sen Roger stack till träningen har de två stora bara bråkat och tjafsat. Vi försökte ändå mysa till det med att titta på tv och sen en dusch/bad, men det funkade bara för stunden och som alltid tjafsar de stora om att de inte vill gå upp därifrån. - ikväll slutade det med att alla tre barnen grät, var av minsta i panik för hon hade ingen aning om vad som händer.

Och då kan ni lägga på den dunkande huvudvärken, frossan, febern och de otroligt ömmande brösten. - där får ni mitt tålamod = noll.

Så alla planer jag hade inför ikväll när barnen hade somnat, jag skulle båda stryka & fixa i källaren. Men det får faktiskt vara för jag orkar uppriktigt sagt inte.

Måtte dem sova gott hela kvällen & att morgondagen blir en ljusare dag. 😴

Nu ska jag iaf ge lite extra kärlek till den minsta i familjen som forfarande är allmänt missnöjd.
Hej dålig mamma😞