När det inte blir som tänkt!

till skillnad från både Vincent och Melissas förlossning kommer jag inte ihåg allt från Klaras förlossning. Men sen är det också den som verkligen är uppskriven i minsta detalj, under de 36timmarna vi höll på. Roger lyckades minsann dokumentera allt, vilket känns väldigt roligt såhär efter 6år.

Allt började iaf med en havandeskapsförgiftning, och slutade med klipp & sugklocka efter 36timmar för att den lilla donnan helt plötsligt inte mådde så bra i magen - och det var nog visserligen inte så konstigt eftersom denna mamman va helt jäkla slut efter alla intensiva timmar med fruktansvärda värkar.

Jag får fortfarande rysningar när jag tänker på att det helt plötsligt stormade in hur mycket människor som helst i förlossningsrummet, att de sa att jag var tvungen att få kateter och att det skulle bli kejsarsnitt - samtidigt som någon av personalen plötsligt säger att vi provar sugklocka och vips va hon ute. Vår blålila fina bebis, som jag så många gånger frågade om hon levde. För helt bra mådde hon inte, och iväg sprang dem för att hjälpa henne med både andning och att få ut fostervattnet ur lungorna.
Och det är nog det värsta jag varit med om, nyförlöst utan både bebis och man, för han sprang ju såklart efter. Att vara i ovissheten, levde hon? För trots allt så andades hon inget vidare när hon kom upp på bröstet.

Men hon repade sig snabbt, och stark va hon. Inga tecken på att hon överhuvudtaget skulle haft syrebrist. Kämpe från start och vilken underbar och envis tjej vi har.

Vår fantastiska fina tös.

Och tänk, idag är det 6år sen jag blev mamma för första gången :D

Puss & kram Emma-Matilda

Gillar

Kommentarer