Jag skäms.

Godmorgon kära du.
Om du så är familj, vän eller bara bekant, hej. Trevligt att du titta in, och är du någon som jag absolut inte känner eller du vet med dig inte tycker om dig, vad gör du då här? 🤔😅

Aja, inte så viktigt. Ni gör ju som ni vill, bara kul att se att där är folk som läser fast att uppdateringen inte är den bästa.

Den senaste tiden har jag inte känt för något, inte känt för att hitta på saker, inte laga mat, inte städa, inte tvätta och inte jobba. Allt har varit en diffus dimma och ingenting har direkt fastnat i huvudet.
Kroppen har börjat protestera och troligtvis hjärnan också, Wiho.

Kroppen orkar inte längre, jag orkar knappt en runda med vagnen. Jag orkar knappt gå upp och ner i källartrappen där hemma, jag orkar knappt leka med barnen längre stunden och allra minst bära på Vincent.
Jag orkar inte ens stå och laga mat vid köksbänken och spisen utan att all kraft försvinner och jag allra helat bara vill lägga mig ner.
Detta gör så ont i mig, och det får mig att känna mig som världens sämsta. För jag vill kunna vara en bra mamma, jag vill kunna vara en bra sambo och just nu en bra arbetskollega.

Denna veckan va provet på hur kroppen skulle orka, då jag kände redan i förra veckan att den strejka. Men jag ville ändå prova, läkaren hade nämligen sagt till barnmorskan att fixa ordning allt inför en sjukskrivning redan nu i veckan men jag valde att avvakta, nu eftersom jag inte jobbade i början av veckan ändå eftersom jag blev sjuk.
Men efter två nätter, två ynka nätter så känner jag att min kropp säger. Nej nej nej, jag vill inte mer.
Just i skrivande stund har jag så ont i ryggen och bäckenet att jag skulle kunna lägga mig ner och gråta, ska de behöva vara så?

Jag har iaf kommit till insikt med att jag orkar inte jobba mer, utan planen är att nu under långledigheten fixa till mig en sjukskrivning så jag kanske kan återfå glädjen för allt annat och att jag ska härda ut dessa månaderna som är kvar innan bebis kommer. Måtte det bli bättre i ryggen, måtte trycket släppa och bebis faktiskt vara lite snäll? Jag har inga stora förhoppningar men liiiite finns där haha!
Jag skäms när jag tänker på att jag "ger upp" men jag vet inte hur jag ska lösa det annars..

Nu däremot blir det slut på klagandet och mer sovande för min del. 👌🏻
Puss & kram fina du.

Bjuder på en favvisbild på mig och Klara 😍 - barnen & Roger. Mitt ljus i livet. ❤️

Puss & kram Emma-Matilda

  • Nära Hässleholm

Gillar

Kommentarer

Jennifer Queen,
Jag är din vän 😉✌🏼 Haha. Fina ni är 😍
thequeenie.se
Jennifer Queen
IP: 82.99.3.229