hon låg livlös.

Hej finisar!
Fredag och fredagsfeelingen har inte riktigt infunnit sig som den brukar.
Melissa är fortfarande medtagen efter gårdagens fall, och hon kämpar fortfarande med sin förkylning. De andra två busarna är trötta men i alla fall på bra humör & äntligen har huvudvärken försvunnit och jag börjar kunna röra mig igen utan att jag känner mig svimfärdig.

Onsdagen är min vägningsdag på viktväktarna, och denna veckan kom jag inte iväg. Redan innan Roger kom hem började jag känna mig konstig i huvudet, det snurrade till emellanåt och pang fick jag huvudvärk. hela kroppen värkte och jag frös något fruktansvärt. Min första tanke va, åh nej. influensa på ingång.
När Roger kom hem kunde jag koppla av, jag somnade två timmar i soffan för att sen förflytta mig ner till källaren för att barnen inte skulle behöva anpassa sig efter mig. Där blev jag resten av kvällen tills Melissa behövde mig uppe i sängen. Natten va orolig. Melissa vakna många gånger och jag likaså. Jag hade fortfarande huvudvärk när jag vaknade igårmorse och känslan av att allt bara svartnade hindrade mig från att ta mig in till torsdagens workshop, vilket annars va tanken.

Vi blev lite stressade igårmorse, så jag valde att sätta Melissa i vagnen, för jag tänkte att det skulle gå fortare. Tji fick jag. Rullade ut vagnen utanför dörren som jag brukar, men av någon konstig jäkla anledning hade jag inte låst vagnfanskapet och jag ser i ögonvrån att vagnen åker framemot trappan. Springer mot vagnen men hinner inte få kraften av att stoppa den utan istället ser jag vagn och Melissa snurra runt och givetvis hamna på fel håll, i vår stentrappa.
Sprang ner i trappan, fick hjälp av Klara att vänta upp den och få ur Melissa.
Tog upp henne famnen och satte mig på trappan med henne, ringde Roger i panik för hon som annars är pigg och glad va minsann verkens pigg eller "med". Vi kom fram till att jag skulle avvakta någon minut och se vad som hände, alltså gå och lämna de stora. Under tiden vi va inne och lämnade Vincent på dagis kom ändå ett och två leende, hon prata lite med Marie.

Valde ändå att ringa 1177, efter googlade om att man skulle ringa dem istället för 112 som första tanken va.
efter en miljon frågor och ännu mer ångest från min sida sa hon att det var upp till mig att avgöra hennes allmäntillstånd och att vi skulle vilja själva om vi skulle åka in. Men att om vi tyckte att hon tappade medvetandet eller blev påverkad, eller kräktes skulle vi åka rakt in...

Dagen gick och hon va som "vanligt" febern hon drog på sig i onsdags hängde kvar och tog väl ner allmäntillståndet en del. I övrigt va hon sig själv så därför blev det ingen besök på akuten. Vad skulle vi göra där liksom, dem hade bara skickat hem oss igen utan att ens titta på henne med tanke på hur kontaktsökande hon är - speciellt mot nya spännande människor.

DOCK har jag drömt om detta inatt, både två och tre gånger. att vi vaknade upp idag och hon låg livlös i sängen. pga mig.
Ja, det var ju mitt fel. det var jag mitt fel att vagnen åkte ner och att hon slog sig. det var mitt fel att jag inte åkte in med henne, och det var mitt fel att jag inte såg allt det där avvikande.

Nu var det ju inte så. Melissa är i högsta grad levande, förkyld och hänging. MEN hon lever och har inga men för att hon trillade igår. Inte ens en bula... Hon har ett skrapmärke i pannan, och på handen. det är det enda. men att hon säkerligen är öm, ja det är nog inte så konstigt. och förmodligen chockad. Idag godkände hon iaf vagnen när hon skulle sova, hon hade lite panik igår.

Jag är hemsk.

Puss & kram Emma-Matilda

Gillar

Kommentarer

asemartensson
asemartensson,
Du är en toppen mamma. Jag har varit med om ungefär samma sak men vi hann fånga våran i luften när vagnen gick sönder
nouw.com/asemartensson
Kamilla,
Men fy jag fick panik bara av att läsa ditt inlägg. Olyckor händer så är livet. Vi föräldrar har nog alla fått känna oss illa till mods ibland. Du är bästa mamman för dina små troll.
kamillaskamera.com/
Kamilla
IP: 82.99.3.229