Ett år sen!

För exakt ett år sen va vi igångsatta, två veckor för tidigt för att min kropp inte orka mer.
Tungt & jobbigt, och ont hade jag.
Så jag är så tacksam för att läkaren gick med på att starta förlossningen.

Vid undersökningen innan igångsättningen sa han dock ”din kropp är inte mogen för det så detta kommer ta tid, men kom tillbaka klockan 11 så startar vi det då”

Dagen och gjort, jag gick ner i bilen - la på mer pengar, ringde Roger och berättade att det var dags för igångsättning och bestämde att han skulle komma fram mot eftermiddagen. Läkaren Mats hade ju ändå sagt att det skulle ta tid.
Jag hann ringa mormor och tragga lite innan det var dags att gå upp till förlossningen.

Där fick jag förklarat för mig hur det skulle gå till, jag fick nål i handen och ny undersökning gjordes. Igångsättningen va igång - fick besked om att jag skulle upp på BB i väntan på att värkarna skulle starta men först skulle jag äta lite lunch och få massa energi till det som komma skulle.

Jag hann knappt få i mig maten innan jag kände av att det började göra ont, lite mer ont än vad jag ville - för snabbt.

Jag ville ju ha Roger där, och lyckligtvis kom han lagom tills jag hade ätit färdigt och sen va smärtan lite högre. Så någon vända upp till förlossningen va inte lönt med tanke på vilken smärta jag redan hade.
Några timmar gick, smärtan va olidlig med oregelbundna och för täta värkar.
Kändes som min rygg skulle dela sig på mitten så beslutet om att stanna av allt togs.

Wiho, flera dygn framför oss på förlossningen tänkte vi. Men där var en helt underbar barnmorska & undersköterska som la upp en plan, hur vi skulle göra och vad vi skulle börja med. För där och då ville jag inte mer, jag ville att de skulle snitta mig och plocka ut henne för jag kände verkligen att kroppen inte orka mer...

Fortsättning följer ikväll, nu vankas lite kalas för lillskruttan! 😍👌🏻

Puss & kram Emma-Matilda

Gillar

Kommentarer