Det händer så snabbt..

Allt gick så himla fort och det var nog inte förens efteråt jag hann tänka till vad det var som hände. Vincent va inte så gammal, det var fortfarande amning dygnet runt - alltid. För han hade perioder där han hängde vid bröstet hela dagarna, han ville inget annat.
Så jag tänkte att jag skulle prova på att amma honom i sjal, det gick ju hyfsat. Jag fick inte riktigt till det men det funka. Och mitt i allt det här kaoset vet jag att jag hade börjat baka. Givetvis trodde jag att Vincent skulle sova, men det gjorde han inte så jag kommer ihåg att det var därför jag satte honom i sjalen, för att kunna knåda ut degen. Det gick hyfsat men sen var det blöjbyte mellan och medans bullarna va i ugnen fixade vi ner lilleman i sjalen igen, liggandes - han ville ju äta..
Med facit i hand skulle jag inte gjort det.
Vild som han är/var han påväg ur flera gånger, och givetvis precis när jag skulle ta ut plåten från ugnen är han påväg ur, paniken. Av att tappa sitt barn. Nej men vi bränner han på plåten istället...

Det var inte förens han börja skrika ordentligt och jag fick ur honom ur sjalen som jag förstod vad som hade hänt. Under foten hade han redan fått en blåsa. Jag sprang in på toaletten, startade kranen på max och spolade kallt vatten på den stackars lilla foten.

Bara några dagar senare hade det Blivit mycket bättre och han protesterade inte mer än när han hade strumpor. Det värsta va nog att berätta på BVC vad som hade hänt, där och då kände jag mig som världens sämsta mamma. Och kände att BVCtanten tyckte likadant.

Aja, han överlevde detta och har inga men från det - tack och lov
. 😁

Puss & kram Emma-Matilda

  • Nära Finja

Gillar

Kommentarer