Det där med att knacka dörr, i corona tider. Va det så smart?

För några veckor sen damp det ner en katalog i vår brevlåda, adresserad till mig men ändå indirekt till Klara. Från pandakatalogen. Hon ville redan förra året sälja, men efter lite prat så kom vi fram till att hon inte var redo då. Men va hon redo nu?
Jag eller vi, gjorde klart för henne ganska direkt att det var inte VI som skulle sälja, utan hon. Sen att hon absolut inte skulle behöva göra det ensam, men att det var hon som skulle försöka.

Sagt och gjort, hon va med på noterna och tog gladeligen med sig katalogen och gick till första huset - Senita och Martin. Lätt som en plätt kanske ni tänker, men den blyga och försiktiga Klara kom fram och hon tyckte det var superjobbigt. Trots detta gick vi runt och knackade på flera hus den kvällen, hon fick välja själv och hon kände sig nöjd med det. Trots att det kanske var mer jag som pratade på vissa hus, men hon stod där och när personen som öppnade dörren väl började prata med Klara så släppte det lite för henne med, så de var ju bra.

Intresset höll i sig, och hon var på att vi skulle ut igen. och igen.
Även om jag fick påminna henne några gånger om att vi fick ta tag i det igen, för att cyklandet med kompisarna var roligare än att gå och knacka dörr.
Men med en målsättning för att få pappa att ta med sig katalogen till jobbet krävdes 15 knackningar. Inget som sa att alla 15 skulle vilja köpa. Mer att hon hade en plan på hur många hus hon skulle knacka på.
Det gjorde hon och hon var stolt. Hon vågade till och med knacka på hos folk hon inte vågade.

Roger la katalogen på jobbet och när hans vecka hade gått la jag även på mitt jobb. Sen hade hon en liten bit kvar till sitt mål...

Hur har det då gått för henne?

Jo, hon kämpade de sista köparna med. Med lite hjälp, men hon kom i mål. Hon kom till översta och helt plötsligt kunde hon välja fritt på sina premier, Jag är så stolt över henne, och hon är så värd sin premie.

Puss & kram Emma-Matilda

Gillar

Kommentarer

IP: 82.99.3.229