Det var dags och nu är det gjort.

Jag vet att jag förmodligen kommer ångra mig och jag vet att jag själv kommer förlora på detta. Men som ni har märkt lyser jag med min frånvaro, både här och de som följer oss på instagram vet att det bara har blivit ett gäng storys på sistonde. Bilderna hakar efter, och det beror nog mycket på att barnen inte vill bli fotograferade lika mycket, men sen också för att jag känner att orken inte riktigt funnits där.
Den tiden man lagt på sociala medier har fått ersättas med annat. Det är sista sommaren jag är hemma med barnen, jag vill njuta och jag vill verkligen spendera varje minut med dem när dem är vakna. På kvällarna kom jag på mig själv genom att alltid sitta med telefonen i handen, i soffan bredvid min sambo. Det är inte så jag vill ha det, jag vill inte att sociala medier ska ta över, jag vill inte att supportgrupper hit och dit ska ge den stress som jag känt.

Jag valde igår att rensa min lista på vilka jag följer på instagram. Kanske har jag tagit bort dig, kanske är det inte med mening och då hittar jag dig igen. Men kanske valde jag att ta bort dig för att du tar mer energi än du ger, eller så kan det vara så att du har ett fruktansvärt tråkigt konto... haha.
Skämt och sido, men jag valde att göra så.

Jag har varit med i många följetåg, och olika supportgrupper där första regeln är att följa varandra. Det innebär att du i en grupp följer kanske 10-15pers som du egentligen inte "vill" följa. Det är inga personer du hade följt annars. Och inte nog med det, du ska lägga en kommentar - likt de andra 20 kommentarerna bilden har fått. också där, ofrivilligt egentligen. Krystat och tillgjort.

Nej nu får det vara slut på det. Jag vill ha genuina följare, följare som följer mig för att dem vill. Inte för att dem precis som jag jagat följare för att få mer chans till samarbete.

Ett litet genuint konto, det borde ju väga mer än ett stort och krystat. Eller jag har helt fel för mig?!

Jag hoppas iaf att du som läser, läser för att du vill och inte för att du känner dig tvingad.
Supportgruppen på facebook som jag är med i, med bloggen. Den gav mig mycket mer än instagram. Där var det mer genuint intresserade människor. Människor som faktiskt läste mitt inlägg och inte bara titta på bilderna och skrev något helt orelevant till just det jag skrev under bilden. Kanske kan jag tänka mig att bli aktiv där istället, och på så sätt kanske lägga lite mer tid igen på bloggen - kanske, kanske kan lusten till bloggen komma tillbaka nu när stressen över instagram lagt sig?!

Aja, jag säger verkens bu eller bä. Nu däremot säger jag godnatt och så hoppas jag att min sambo snart kommer in så vi kan mysa ner oss i sängen.